Cracks - Oskuldens tid

Hej hopp!

Igår var jag med mamma på restaurang och sedan bio i ett svinkallt augusti-Stockholm. Ca 10 grader ute... Kändes så in i bomben höstigt att jag under restaurangvistelsen var säker på att det var oktober ute, och det skulle det ha kunnat ha varit om inte träden fortfarande hade lite klorofyll kvar i bladen.

Vi var till Grand på sveavägen och såg... "Cracks". Jag hade inte varit på den bion tidigare och jag måste säga att den hamnar på topplistan över finaste biografer jag besökt (vilket inte är så många dock, hittills!).

Filmen handlar om ett flickinternat på en brittisk ö där en grupp unga flickor tränar simhopp, drivna av den karismatiska Miss G (Eva Green). Ledaren bland flickorna, Di (Juno Temple), avgudar Miss G och ser upp till henne på alla sätt och vis, liksom de andra flickorna som förtrollas av hennes mystik och charm. Men så kommer en ny flicka till skolan, Fiamma (María Valverde) , och Di märker att hennes ledarstatus hamnar i en svacka då Fiamma är en spännande flicka som även Miss G tydligt påverkas av. I skuggan av nytt intresse bubblar en mörk hemlighet i form av besatthet och galenskap och flickorna dras med utan att de tycks ana något...

Filmen är otroligt vackert gjord och en pärla för ögat. Handlingen är bra och Eva Green är mycket bra som Miss G. Juno Temple och María Valverde är även de i toppklass just i denna film. Filmen är intressant och gripande, men i ett fåtal scener blir det lite segare då man kan tycka att de är där endast för skönhetens skull (vilket egentligen inte gör så mycket).

Eva Green som jag inte anser som en sådan speciellt förträfflig skådespelerska är bra som Miss G, även om jag kan tycka att hon må hända spelar över lite grann. Dock gör det inte så mycket för karaktären är väldigt intressant och spännande så det är det man egentligen bryr sig om. Jordan Scott som regisserar och har varit med och skrivit manus har gjort ett bra jobb. Mycket fin film med obehaglig känsla.