Inception

Hej hej!

Tänkte att jag skulle slänga in en recension av denna film som jag såg på bio för ett tag sedan. "Inception" av Christopher Nolan.

Dom Cobb (Leonardo DiCaprio) är den bäste i världen i sitt "yrke"; han tar sig in i människors drömmar och stjäl information som minnen, tankar och idéer mot betalning av den som vill ha upplysningen. Det som ska bli det sista uppdraget och ta honom hem till barnen blir mycket komplicerat när Doms minnen av den döda frun (Marion Cotillard) tycks rubba hela drömmen där uppdraget ska utföras.
Filmen är väldigt välskriven och idén är fenomenal. Det är en komplicerad handling och man får hänga med i svängarna när filmen rivstartar och håller tempot uppe hela vägen. Christopher Nolan är ett riktigt geni när det kommer till att göra denna film, den är verkligen speciell men inte konstig, rörig men klar och nagelbitande i sin spänning.

Musiken är väldigt maffig med extrem bas så det riktigt skakar i biostolarna, vilket jag tycker är riktigt kul. Men man blir aldrig besviken på Hans Zimmer, så det är bara att njuta av musiken som tillför en hel del till en redan spännande film. Se trailern här.

Fotot i filmen är väldigt häftigt och specialeffekterna riktigt bra (även om man om fem år troligen inte tycker det längre). Bäst i filmen är Ellen Page som arkitekten, Joseph Gordon-Lewitt som charmig hjärna och Leonardo DiCaprio som kanske inte är allra bäst, men ändå bra, för det är ändå honom vi pratar om.

Det verkar som att jag är väldigt generös med betyg, eller hur? Men jag måste säga att jag ofta har en rätt klar bild av hur filmen jag ska se kommer att bli (ungefär). Man kollar ju alltid trailer, handling, filmmakare, osv, innan man ser den. Så inte slösas pengar på sådant som kan vara skräp inte.

Gone with the Wind

Hej!

Nu i helgen har jag äntligen sett världens mest framgångsrika film; "Borta med vinden". Dryga 3,5 timmar filmisk glädje. Det är skärpa, fina färger och otroligt bra kvalitet. Kanske inte dagens bluray-standard, men inte är det dåligt inte. Handlar i korthet (omöjligt att skriva, det är så mycket handling) om Scarlett O'Hara (Vivien Leigh) som är en bortskämd sydstatsflicka vid Amerikanska Inbördeskriget som har hela staten Georgias unga män trånande efter henne, medan hon vill ha den förlovade gentlemannen Ashley Wilkes (Leslie Howard). Hennes kamp om överlevnad och jakt på rikedom i ett krigshärjat land. Romans, hårt arbete, sorg, död, kläder och vilja att segra.
Filmen är väldigt fint gjort och riktigt pampig. Mer påkostat kan det knappt bli känns det som. För den som gillar att se på kreationer i form av kläder är den här filmen en riktig skattkista med alla Scarlett O'Haras otroliga klänningar med typ 3 meter i diameter och vackra tyger.

Filmen är väldigt spännande första halvan då det är krig vid tröskeln och Scarlett måste kämpa för överlevnad när allt tycks dö omkring henne. Från ett blomstrande drömlandskap i filmens början till en trasig jordplätt får man se vad krig kan göra.
För den som sett "Åter till Cold Mountain" med Nicole Kidman så är nog denna film att gilla då "Cold Mountain" är lite av en kopia av den här. Egentligen känns "Cold Mountain" som att man byggt filmen på en del av denna film; ca 15 minuter av den. Ashley Wilkes är ute i krig och ska gå hem från ett nordstatsfängelse, medan Scarlett och frun sliter hemma i trötthet och saknad. Lite intressant.

Vivien Leigh är fenomenal som Scarlett. Hon har den stora rollen och gör ett superbt jobb. Clark Gable är precis som i de flesta av hans filmer, samma typ av roll. Dock visar han fina talanger här med mer djupa scener. Passar mycket bra som Rhett Butler. Hans karaktär är lite svåruträknad för först verkar han mest vara en charmerande ungkarl som inte bryr sig om krigets offer, men senare blir han en bruten och sorgsen man som vill visa sin starka sida.

En del är ju lite avigt inställda till film från 1939 eftersom att det brukar vara svartvitt, knastrigt ljud (egentligen inte) och lite annat att klaga på för de filmkräsna. Då kan det vara till tröst att denna film är fullt i färg (och bra färger också) och den kunde nästan ha varit gjord idag.

Jag rekommenderar den starkt. Både som fantastisk film och som ett måste för alla som vill se viktiga och klassiska filmer. Det här måste nog vara världens mest storslagna film. Den toppar fortfarande listorna för världens mest inkomstbringande filmer (om inkomsten blivit omräknad i inflation, en biljett kanske kostade 10 cent då, idag några dollar) och jag kan bara säga att den är så himla bra!

Cracks - Oskuldens tid

Hej hopp!

Igår var jag med mamma på restaurang och sedan bio i ett svinkallt augusti-Stockholm. Ca 10 grader ute... Kändes så in i bomben höstigt att jag under restaurangvistelsen var säker på att det var oktober ute, och det skulle det ha kunnat ha varit om inte träden fortfarande hade lite klorofyll kvar i bladen.

Vi var till Grand på sveavägen och såg... "Cracks". Jag hade inte varit på den bion tidigare och jag måste säga att den hamnar på topplistan över finaste biografer jag besökt (vilket inte är så många dock, hittills!).

Filmen handlar om ett flickinternat på en brittisk ö där en grupp unga flickor tränar simhopp, drivna av den karismatiska Miss G (Eva Green). Ledaren bland flickorna, Di (Juno Temple), avgudar Miss G och ser upp till henne på alla sätt och vis, liksom de andra flickorna som förtrollas av hennes mystik och charm. Men så kommer en ny flicka till skolan, Fiamma (María Valverde) , och Di märker att hennes ledarstatus hamnar i en svacka då Fiamma är en spännande flicka som även Miss G tydligt påverkas av. I skuggan av nytt intresse bubblar en mörk hemlighet i form av besatthet och galenskap och flickorna dras med utan att de tycks ana något...

Filmen är otroligt vackert gjord och en pärla för ögat. Handlingen är bra och Eva Green är mycket bra som Miss G. Juno Temple och María Valverde är även de i toppklass just i denna film. Filmen är intressant och gripande, men i ett fåtal scener blir det lite segare då man kan tycka att de är där endast för skönhetens skull (vilket egentligen inte gör så mycket).

Eva Green som jag inte anser som en sådan speciellt förträfflig skådespelerska är bra som Miss G, även om jag kan tycka att hon må hända spelar över lite grann. Dock gör det inte så mycket för karaktären är väldigt intressant och spännande så det är det man egentligen bryr sig om. Jordan Scott som regisserar och har varit med och skrivit manus har gjort ett bra jobb. Mycket fin film med obehaglig känsla.

Knight and Day - recension

Hejsan!

Tillbaka från sydsverige tänkte jag att nu ska jag svänga ihop en snabb recension. "Knight and Day" såg jag på Scala Bio, en av de allra finaste biograferna i detta land. Här är en liten recension då:

Knight and Day

June (Cameron Diaz) ska ta flyget hem då hon möter den jagade agenten Roy (Tom Cruise). När hon hamnar på "hans" flyg tror hon att det ska bli en trevlig resa med en stilig man, medan han undrar varför hon satts på planet han ska resa med då han inte riktigt är den hon tror att han är. Efter ett toabesök får June förklarat för sig av Roy att alla på planet är döda, inkl. piloterna. Hon tror att det är ett skämt, men när de kraschlandar på ett fält inser hon att det är verklighet, och hon dras in i ett fartfyllt äventyr med mycket pang-pang och explosioner.

Filmen är rolig, men inte precis en riktigt bra film. Nej nej. Det är fullt med one-liners, explosioner, miljöombyten, "who are you, really?"-repliker från Diaz karaktär, skjutande och snack om ett litet, men starkt, batteri. Det handlar mycket om att de ska stoppa de elaka från att sno detta batteri, som tydligen aldrig ska tappa kraft, och även kunna värma en hel stad..

Cameron Diaz känns högst utbytbar även om hon inte är dålig, medan Tom Cruise funkar bra som Roy; agent med rätt att droga Diaz och hoppa fallskärm till liten ö. Miljöerna i filmen är riktigt härligt tjusiga och det bidrar en del till att man håller sig lite mer engagerad. Dock kan ingen film helt leva på explosioner och tjusiga miljöer. Man råkar behöva en bra handling. Denna har en okej sådan, men ingen att skryta med.

I helhet kan jag tro att många som gillar lättviktig actionkomedi (i vissa fall; jag) kommer att gilla den här. Själv gillar jag att de spelar "Louie Louie" då och då. Bra låt. Den kunde man ha haft i eftertexterna tycker jag, men icke. Jaja, hursomhelst är filmen rätt skoj och en regnig kväll kan den nog pigga upp.

Gladiator, brutal och gripande

Hej hej!


När jag nu var och såg "Robin Hood" kom jag på att jag inte recenserat "Gladiator" här. Ridley Scott regisserar och Russell Crowe spelar huvudrollen som generalen/slaven/gladiatorn Maximus.

Filmen handlar om den modige och framgångsrike generalen Maximus Decimus Meridius (Russell Crowe) som efter en sista krigsstrid i norra Europa talar med Roms ledare, Marcus Aurelius (Richard Harris), som vill att Maximus ska ta över ledarskapet av Romarriket, istället för Aurelius son Commodus (Joaquin Phoenix) som inte skulle vara en bra ledare.

Då Commodus får reda på detta mördar han sin far, tar över Rom och mördar Maximus familj. Maximus själv blir en slav som får chansen att kämpa som en gladiator för att överleva. Maximus är ute efter inget annat än hämnd på mannen som förstörde allt Maximus älskat, och ser en väg att göra detta genom att bli en gladiator så bra att han får "äran" att kämpa inför Commodus i Rom...
Filmen är riktigt brutal med många nästintill vidriga stridsscener. Dock är den så fruktansvärt gripande och bra att man klarar av våldet. Skulle filmen i övrigt vara dålig skulle man inte orka med det långdragna slafsandet och huggandet. Som tur är, är filmen så fint komponerad och innehållsrik att handlingen håller våldet i schack. För de riktigt känsliga (och barn) bör man dock blunda i de brutala stridsscenerna där huvuden, blod och lite annat smått och gott får fritt spelrum.

Russell Crowe är som handen i handsken i denna roll. Så naturligt passande är han vilket höjer filmen till ett högre betyg. I övrigt passar Connie Nielsen som Commodus syster Lucilla, medan Joaqin Phoenix ser orealistiskt ondskefull ut. Det gör att man nästan inte tar honom på allvar. Han passar inte så bra i rollen, tyvärr.

Något som är enormt bra i filmen är hur Colosseum ser ut. Så levande, mäktigt och makalöst visar filmen ett fullsatt Colosseum där man verkligen ser hur duktiga romarna var i sin byggnadskonst. Stridsscenerna i arenan är mycket mer sevärda än en del tidigare mer simpelt brutala, då Romarrikets tekniska underverk visar upp sig. Detta är ju en film, så allt kanske inte direkt fungerade då, som det gör i filmen, men någorlunda samma är det nog. Imponerande.

Jag tycker som sagt i rubriken att filmen är brutal och gripande. De båda ingredienserna ger en mycket minnesvärd film. Övrigt som är bra är kostymerna i filmen som inte ser ut som de plastrustningar som en del filmen klär på skådisarna. Här ser det tungt ut; det ser äkta ut. Eftersom att det är lite svårt att veta exakt hur kläderna var sydda osv så får man ha lite överseende. Men min tolkning av hur det var på modefronten stämmer rätt bra med filmens kostymutbud. Alltså tycker jag att kostymerna i filmen är bra.

Taadaaa! En fyra!

Robin Hood - recension

Hej!


Jag har nu sett Ridley Scotts nyaste storfilm på bio. "Robin Hood" heter den, vilket säger vad filmen handlar om. Russell Crowe och Cate Blanchett spelar rollerna som Robin Longstride (/Hood) och Lady Marion Loxley. Här kommer recensionen: Kort och gott handlar filmen om Robin Hood; hur det vara före han blev en laglös och fick leva i Sherwood-skogen. Efter många år i krig kommer han hem till England, för att finna landet bankrutt efter att alla pengar skickats till kriget som Kung Richard styrde. I kampen för frihet åt folket utsätts Robin och hans trofasta kamrater för en hel del svårigheter, mer eller mindre brutala.
Filmen är mycket välgjord och man njuter av att se den. Filmen liknar regissörens och Russell Crowes första samarbete; "Gladiator", på många sätt. Inte handlingsmässigt och så, men på andra sätt. Dock är filmen inte lik den söta tecknade "Robin Hood", den nya varianten i år är mer rå (vilket är lätt att förstå). Filmen har med en hel del mer politiskt prat och strategi-snack (vilket jag inte har något emot) än vad man annars kanske är van med när det kommer till Robin Hood som 'tar från de rika och ger till de fattiga'. Här händer inget sådant. Dock utspelar den sig innan han blev just det hans "slogan" säger.
Kostymerna i filmen är fint gjorda och istället för gröna dräkter klär sig Robin Hood i tunga ringbrynjor, tjocka läderplagg och lite annat smått och gott. Det är för övrigt väldigt många statister i filmen, vilket ger än känsla av att allt är mer äkta. Filmen känns på många sätt rätt realistiskt. Jag gillar att ljudet i filmen har med bakgrundsljud som djurläten, träden i vinden, klirr av kläderna. Ljudet är verkligen bra i denna film.

Nu måste jag bara nämna något negativt med filmen. Russell Crowe och Cate Blanchett är alldeles för gamla för sina roller. De är inte direkt skrivna attt var unga, för Marion säger själv att hon är gammal. Dock blir det lite... ja... inte bra. Robin Hood borde vara 30 till 35. Inte 45 som herr Crowe råkar vara. Det är inget fel med åldern i sig, bara att det inte passar på karaktärerna i filmen. Russell Crowe är även väldigt mycket av en tuffing, och pratar med en smått likgiltig (ibland), mörk och dov röst vilket skiljer sig från när han i vanligt samtalsläge låter som en Robin Hood man tänker sig.

Filmen får en stark trea i betyg. 3+ av 5.

The Ghost Writer

Hejsan!


Igårkväll gick jag, Pernilla och Jojjo på bio och såg Ewan McGregor och Pierce Brosnan i Roman Polanskis nya film, The Ghost Writer. Linda skulle egentligen också ha följt med, men hon kunde inte visade det sig. Så kan det gå. Filmen handlar i kortform om att spökskrivaren (någon som skriver en bok i någon annan persons namn. Här skriver spökskrivaren memoarer i den fd premiärministerns namn) The Ghost (Ewan McGregor) som efter viss övertalning ska ta över jobbet som spökskrivaren åt den fd premiärministern Adam Lang (Pierce Brosnan) för hans memoarer. Den nye spökskrivaren märker snabbt att han gett sig in i något farligare än han anat...
Filmen var segare än jag trodde. Jag förväntade mig lite mer spänning. Jag kanske är trög, man jag fattade inte exakt allt i filmen för ibland var det lite otydligt med var som var grejen med allt. Slutet var inte precis någon extrem upplösning, vilket var till en besvikelse. I filmer är det bra om slutet är rätt maffigt för att ge det hela en riktig slutkläm. Det betyder inte att det behöver vara något pang-pang eller så, men bara en högst oväntad vändning och ett konfronterande på hög nivå.

Något som räddar filmen från en tvåa i betyg är fotot, musiken och ljussättningen. Det skapar en viss spänning i de mest ospännande situationerna. Musiken är väldigt bra och gör att man inte tappar intresset. Fotot är på något sätt lite likgiltigt, men fortfarande fyllt av spänning då ljuset är helt perfekt. De stora fönstren i villan på ön där filmen till stor del utspelar sig, ger en lite obehaglig känsla samtidigt som det är lite intressant med sådan arkitektur på ett hus där personerna i det vill vara ganska gömda.
På skådisfronten tror jag att Tilda Swinton som först skulle spela Adam Langs fru Ruth (här spelad av Olivia Williams) skulle ha varit bättre i rollen. Jag tycker att Tilda Swinton är en väldigt bra skådis, så det var ju lite synd att hon inte var med här. Anledningen var tydligen att hon hoppade av när filmningen sköts upp ett år. Busy woman. Olivia Williams är dock inte dålig i rollen. Hon är nog den mest intressanta personen i filmen.

Pierce Brosnan verkar kämpa på med att få andra roller än de som liknar James Bond. Jag kommer dock alltid se honom som James Bond, hur man än vrider och vänder på det. Dock gör det inget att han gör andra roller, det är bara det att jag minns honom bäst från de fyra 007-filmerna han spelade i. Så är det för alla Bond-skådisar. Har man spelat Bond så kommer man alltid förbli Bond. Mer eller mindre.

Skål, Ewan McGregor, för en trea av fem i betyg.

The Lovely Bones

Hejsan svejsan!

.

Här kommer en sen recension av Peter Jacksons nyaste rulle som hade en äckligt sen premiär i Sverige, 31/3. Först skulle premiären vara 5/3, sedan 2/4. Enligt SF själva. Irriterande. Dock såg jag och Jenny denna film onsdagen förrförra veckan alltså. Här kommer recensionen.

FLICKAN FRÅN OVAN

Den fjortonåriga Susie Salmon (Saoirse Ronan) lever ett vanligt tonårsliv i en förort, spanar på drömkillen Ray (Reece Ritchie) och retas med syskonen och föräldrarna. Hon är en nervös men oerhört söt flicka som är på väg att växa upp. Dock stoppas åldrandet då hon blir nedlurad i en liten "klubblokal" som grannen Mr. Harvey (Stanley Tucci) byggt, och blir våldtagen och mördad. Från "the in-between" (inte på jorden, men inte i himlen) bevakar hon sin familjs jakt på mördaren och annat som händer kring hennes nära och kära.
Filmen är spännande, men först och främst en snyftarhistoria. Fotot är alldeles underbart, iallafall på jorden. I Susies värld känns allt lite väl datorgjort, så fotot där räknas inte på samma sätt. När man får se vad som händer på jorden är allt i en sån perfekt ljussättning som skapar exakt rätt känsla för händelserna. Fotot är helt enkelt perfekt så länge de håller sig på jorden.

Mark Wahlberg som spelar pappan Jack är faktiskt mycket bra i sin roll, vad jag vet brukar han väl spela i mer okänsliga roller i B-actionfilmer. Rachel Weisz gör ett bra jobb som alltid. Saoirse Ronan som spelade Keira Knightleys syster i "Försoning" gör här en fantastisk rollinsats. Dock är den som är allra bäst i sin roll Stanley Tucci som verkligen gör en perfekt insats som den hemske George Harvey.

Man gråter lite i en del scener i filmen, men filmen lyckas klara sig från att drunkna i snyftar-träsket eftersom att spänningen håller fast en som en livboj över tårarna. I vissa scener griper man nästan sönder biostolen i all spänning. Nackelbitande ibland alltså. Jag biter dock inte på naglarna, så för mig är det inte nagelbitande, utan mer stol-klösande.
.
Musiken i filmen är bra och hjälper ibland filmen från att drunkna i sina egna tårar. Sedan snabbt tillbaka till det underbara fotot. Ibland är närbilderna nästan underligt nära. När en träplanka ska läggas tillbaka får man se med extrem närbild hur naglarna håller fast plankan med yttersta försiktighet. Nagelspetsen täcker större delen av duken. Jisses. Som i ett mikroskåp nästan, höhö.
Jag rekommenderar denna film starkt. Jag ger den en trea, men en mycket stark trea. Nästan fyra. Dock inte riktigt. Snabbt måste jag tillägga att filmen är bättre än boken. Här slipper man en del sega bitar. Filmen blir aldrig tråkig eller långsam. Det blev boken.

A short trip to Wonderland

Hejsan!


Igår var jag och Jenny till Rigoletto och såg "Alice i Underlandet". Kort om handlingen: Alice är nu 19 år och ska giftas bort med en rik tråkmåns med påsar under ögonen. Hon ser en vit kanin mitt under frieriet och efter lite jagande i en trädgård faller hon rakt ned genom en tunnel till Underlandet där hon möter gamla och nya filurer som är ytterst knasiga.

Jag hade inte så höga förväntningar eftersom att jag inte är så förtjust i den tecknade versionen, men ändå lyckades jag bli besviken. Filmen var för knasig för mig och allt tjat om en "jabberwocky" blev aldrig spännande, eftersom att det aldrig kom några onda aningar om hur djuret skulle se ut.

Minus i filmen är också att det alltid är supertrisst väder i Underlandet, grått och deppigt. Sedan blev det för många okej dataanimationer så inget kändes som att det ändå kunde vara äkta. Kanske jag inte har tillräckligt med knasig fantasi, men jag tyckte mest att den var jobbig.

Före biobesöket. Med den kommentaren menade jag inte att jag var på dåligt humör efteråt.

Snabbt måste jag inlägga att jag inte är imponerad av dagens 3D-effekter. Det är bara inte äkta nog. Känns 110% dator och det är inte vad som är meningen. Glasögonen är ytterst obekväma och glider ned på näsan var 10:e sekund vilket distraherar. Få se nu.. vad kan jag mer klaga på (höhö)... Äh, kom inte på så mycket mer just nu.

Mia Wasikowska som spelar Alice är mycket bra i sin roll. Johnny Depp gör ett okej jobb, men man har ju höga krav vilka han inte riktigt uppfyller då hans roll inte är så intressant. Synd, han som annars är så bra.

Jag undrar genom hela filmen vilka scener de spelat in med riktiga kulisser och vilka som är helt gjorda av dator (vilket inte är bra i alla fall, känns oäkta). Filmer ska kännas äkta, denna gör inte det. Inte på långa vägar.

Nästa onsdag är det "Flickan från ovan" (The Lovely Bones) som gäller. Biljetter bokade, ser fram emot biobesöket. Boken som filmen bygger på rekommenderas.