Bullflickor

Hejsan hoppsan!

I fredags träffade jag Dessi som inte ville missa pendeln. Vi for till Tilda, men hon var inte hemma så vi gick och letade efter henne i en matbutik men icke. Sedan så var hon hemma, så vi fick gå tillbaka igen.
Vi såg detta fina löv som Dessi tog ett kort på. Fotografen själv försökte om och om igen att få ihop en egenkomponerad fläta, vilket gick sådär enligt henne själv.
Om någon ser en Big Mac (i normal storlek) med sådan lyster, fluffighet och härlig look som den på reklamplanscherna, säg till mig. För den som sett Michael Douglas i "Falling Down" kan detta tänkande påminna om en viss scen..
Vi kom till Tilda. Vi kom, vi såg, vi bakade! Bullar blev det av varierad storlek och smak. Jag och Dessi for en snabbis för att hämta lite filmer och annat men var snabbt tillbaka för middag och film. Jag gjorde något så galet som att somna under "Harry Potter och Hemligheternas kammare". Fy skäms!
Tillslut var det nästa dag även om det nu var natt, och Dessi sov över hos mig. Då var det lördag.
Bullbild: Tilda.

Myspys och resten av helgen

Hej hopp!

I fredags hade jag en liten tjejkväll med några kära vänner. Tema: Höst. Middag, godsaker, film och prat blev det. Mysigt värre! Linda och Jojjo hade gjort sig fina kransar som de dock lämnade kvar, så de stackars kransarna var nog inte så önskade trots allt. Kul iallafall. En trio på några andra fina filurer stannade kvar in på småtimmarna, hehe. Om nu ett räknas. No sé.

Igår blev det en seg dag med lite körning, film och på kvällen bio. Klant-jag glömde mitt biokort så inte blev det några poäng där inte...
Jag såg: "I rymden finns inga känslor". Vilken kanonfilm! Bästa svenska filmen jag sett (även om Jönssonligan fortfarande är i topp), och en av de bättre i allmänhet i komedi/romcom-facket. Välgjord, rolig, mysig, charmig, trevlig, glad och med väldigt bra skådespel. Kanske skriver en recension senare.

Idag har jag varit på steppen, trevligt var det. Fick se en liten uppvisning av läraren Larsa som smattrade på rätt bra där. Roligt!
Senare åt jag upp de sista pralinerna (om de nu kan kallas det) jag gjort tidigare för fredagen (blev en del över). Efter att ha sett lite på "Leva och låta dö" (vilken film! 'neverending love' kan man kalla min relation till den) så åkte jag med mamma till Ikea. Alltid lite lagom kul. Köpte anslagstavlor och en spegel. Jag lyckades att inte slänga ned en 10-kronors-vas i kassen. Vilken bravad!

Härmapan Hanna

Hello, hello, hello..

Om någon sett filmatiseringen av "A series of Unfortunate Events" känner man nog igen de där orden. Jim Carrey sa dem på icke-trevligt sätt.

Hursomhelst ville jag säga att jag är en fantast av illustratören Brett Helquists otroligt fina illustrationer som finns i de böckerna (och en del andra också). Så häromkvällen (och eftermiddagen) satt jag och ritade av (i A3-format..) en av hans finaste bilder. Det tog sin lilla tid, men nu jag stolt en till av hans teckningar avritade i mitt rum. Förutom herr Helquist är en annan riktigt bra illustratör våran egen Elsa Beskow. Mycket vackra bilder har hon ritat, japp.

Livsförlängaren "I hetaste laget"

Hej hopp!

Igår var jag och såg "Sugar- I hetaste laget" på Oscarsteatern. Först var jag dock på restaurang och åt en stor, men väldigt mumsig kyckling.

Sedan bar det av till teatern vid halv åtta, den vanliga teatertiden har jag märkt. Har du varit på denna teater vet du hur fantastiskt fin den är, men har du inte varit där kan jag säga att den är urtjusig med tre våningars läktare, detaljerade takmålningar, skulpturer och en fin foajé. Jobbigt är dock garderobsrummet som liksom täpper för utgången, vilket är lite störande om man nu inte lämnat in jackan.
Så såg vi den:

Kan sammanfattas som en otroligt pampig show av dans, sång, humor (mycket, haha!), avancerade kulisser och kulissbyten och mycket mer. Speciellt ljuset är väldigt imponerande. Man undrar hur mycket plats det finns bakom den rätt stora scenen när tågvagnar, båthytter, väggar, scener, trappor och annat försvinner och kommer fram igen hipp som happ.
Imponerande är inte bara Hanna Lindblad som Sugar med humor, drama och vig dans, utan även maffiaboss-dansarna är riktigt häftiga när de flyger omkring på scenen.
Henrik Dorsin är väldigt rolig, det blir värsta skrattfesten.

4 av 5 i betyg!

En livsförlängare alltså, eftersom att ett gott skratt förlänger livet som det sägs!

På väg till teatern.

En kvart i Gamla Stan

Hej!

När jag var och rände omkring på stan i min mindre vilda jakt tog jag en avstickare till Gamla Stan för att kolla en av två kappaffärer i Stockholm. Den affären var väl lite väl... för äldre damer om man säger så. Kapporna i sig var fina, men när det inte finns någon under en viss ålder blir man ibland lite avskräckt, som du kan förstå. Här är min skugga som syntes på flera väggar bland de gamla husen.

Jag "hittade" (inte som att det var okänt ställe) ett fint litet torg med en fontän och en naken staty mitt i smeten av sten och en cirkulär yta. Fint ljus, så jag plåtade lite fräna pics (coolt språk va, tjossanhejsan!).

Så var den lilla gränden fin att fota också, även om den luktade mindre gott. Tur att vi inte har luktkameror/datorer ännu.

Sedan tillbaka till dagens metallvagnar som rör sig fram som på räls, höhö...

Filmstadens dag

Hejsan hoppsan!

Igår hann jag med tre viktiga saker; 1. steppen. 2. Filmstadens dag. 3. träffa vänner. Jag som oftast inte är så värst snabb av mig med att göra en massa saker blev lite stolt. Mindre stolt när det tog en smärre evighet med pendeln och allt att ta sig till Tilda, men annars så.
Efter att jag steppat klart smet jag kvickt iväg till Filmstaden i Solna/Sundbyberg där det firades jubileum. Mycket folk, fina bilar, våfflor och annat trevligt var på plats. Jag stressade runt och såg det mesta (men icke inne på bion) på ca 20 minuter. Tyvärr dog kamerans batteri när Elvis-kopian gjorde entré.

Det var danslektioner på torget. Jag tittade på lite grann och blev lite avundsjuk på de unga damernas urfina frillor. Själv gick jag omkring med håret blåsande efter spring i tunnelbanan. Jag kollade runt lite på marknaden där det fanns mycket fint. Jag köpte dock ingenting. Borde man kanske ha gjort men så blev det icke.På min gamla praoplats hade de gjort fint för barn som såg på film och skrek 'barbie'. Jag gillade mest Oscarsgubbarna och det där vid ingången. Tjusigt.Ett vykort.En glad man. Det var många glada typer där som log mer eller mindre mycket. Jag kan nog inte ha gett ett för bra intryck när jag klampade runt. Men jag log iallafall. Jag var också glad. Skulle gärna ha spenderat mer tid där.

Men så åkte jag till trevliga Tilda och var med henne, Dessi och Anna. Det var roligare. Skojiga typer de där. Vi kollade bilder från Idre. Just det, jag har inte skrivit om det. Vi var en vecka till Idre och vandrade. Borde kanske skriva lite om det senare. We'll see.

Recept i pärm

Hej hopp!

Jag har nu börjat klippa och klistra ihop en pärm för recept. Minus är att jag knappt har några bilder, vilket jag vanligtvis nästan kräver. Men men, inget att bekymra sig över.
Jag som är så glad i färger och helst undviker svart har färgbombat denna pärm med lite olika kulörer. Grönt är skönt, blått är flott, gult är inte fult och rött är sött. Jag kan rimma också, hehe.
Med tiden kanske detta blir världens finaste receptpärm! Who knows? Om 10 000 år hittar någon denna, och så är det den enda kvarvarande av denna typ och så blir den uppvisad på museum och värderas till 2,7 miljoner kronor och köpt av en rik indie. Who knows? Man får väl fantisera lite.

Barndomsminnen

Hej hopp!


Jag och Dessi ute och fotade och spatserade runt lite en dag. Efter lite foton vid björkar och vita blommor kom vi till en lekpark där jag lekte när jag var liten. Det har gjorts om en del där, men några "gamla godingar" finns kvar sedan då. Här är några bilder från när vi mindes barndomens ansvarslösa lekdagar.

Lite överdrivna miner må jag säga att jag gör i den lilla rutschkanan. När man var liten var den riktigt hög tyckte jag, nu var den lite liten. Så blir det. Vi klättrade även i träd. Himla kul egentligen. Klantiga jag lyckades fixa ett skrapsår (hur kan man ju fråga sig). Dessi klättrade som en ekorre i granen.

Äventyret väntar!

Utomhusfotografering

Hejsan!


I fredags, sista april, var det finfint väder på dagen så jag, Dessi och Jenny tog en sväng ut i den friska (?) luften och fotade loss lite granna.
Dessi ger en lurig blick. Någon sekund senare skvätts Jenny ner med lite vatten.
Foto: Dessi. Hon måste få äran för denna finfina bild.
Jag lekte lite kurragömma för fotots skull. Jenny lekte Bond-brud bakom en buske som kan ha varit en liten släkting till en tall.

Brevsortering

Hejsan!


Idag började jag lördagen med att sortera lite brev. Jag hade en del brevvänner förut och det har varit en enda hemsk oordning bland breven ett tag nu. Det var dags för lite sortering.
Man hittar ibland lite oväntade saker i gamla kuvert. Bland annat fann jag att jag hade 200 kronor i ett gammalt födelsedagskortskuvert. Lite lustigt. Hur länge det legat där vet jag inte. Vad som göms i snö kommer fram i tö, kan man ju säga. Inte för att den röra som var bland breven kan sägas ha varit snö, men på sätt och vis kan man det, om du förstår vad jag menar. Röran dolde skatter, höhö. När tön kom, städningen alltså, kommer det fram. Jajamensan.

Jag sorterade allt fint och prydligt och knöt snören runt buntarna av gamla brev som jag fått att samma brevvänner. Tjusigt värre. Sedan blev det dock lite rörigt igen när jag lade tillbaka alla breven, då de är i så många olika storlekar och former. Men bättre än innan blev det.

In person

Hejsan svejsan!

Jag såg på "The Barkleys of Broadway" i morse och nu sitter jag här och lyssnar på när Ginger Rogers sjunger i ett nummer ur en film jag ännu inte sett, "In Person". På tal om 'in person', när man ser filmer med personer och beundrar hur talangfulla de är/var, så kan man undra vem de egentligen är/var. På film är de någon annan. Skådisar verkar då så gåtfulla på något sätt, för när man bara sett filmer, bilder osv blir personerna på något sätt någon man tror sig ha nära, när de egentligen är helt okända på riktigt.

Man kan läsa hur mycket man vill om en person, men har man aldrig mött dem är de fortfarande okända. De är så nära men ändå så långt borta. Jag känner mig som en liten myra som ser upp till personer som egentligen bara var människor, men som i minnenas värld blivit mer än så på något vis. Man får någon slags orealistisk bild av personer och ser upp till dem på ett nästan löjligt sätt.

Jag kom att tänka på allt det här när jag nu ser numret med Ginger Rogers, som jag alltid blir så imponerad av när jag ser filmer med henne. Man vill tro att man känner henne, men hur skulle jag kunna göra det? Dock är det ingenting som jag går och grubblar på hela tiden, eftersom att jag aldrig kommer att träffa henne så lever hon som den person jag fått intrycket av att hon var. För jag ser inte personer som döda förrän de är bortglömda, så länge man tänker på dem lever de inom en och försvinner inte så länge man inte glömmer dem. Någon sa någon gång i citat ungefär så här; att leva för evigt betyder inte att man aldrig dör, utan att man blir ihågkommer för alltid.
Vettigt snack.

.

Denna text blev väldigt... dramatisk (?). Oj oj, jag låter som världens mest seriösa person. Jag skulle bara dela med mig av mina tankar för tillfället. Ha det bra.

Angående frågan

Hej hej!


För de vänliga själar som röstar i frågorna jag har här så vill jag bara snabbt skriva lite om vad jag tycker.
Stilmässigt osv skulle jag helst leva på 1930-talet, men sedan är det så att om man tänker på hur kvinnor hade det, att alla rökte och att det var sämre på andra sätt frihetsmässigt osv så vill jag leva i nutiden för nu kan man ha de flesta stiler och fortfarande leva i det moderna samhället. Tänk vad kul det skulle vara att leva i en annan tid för någon vecka eller så och bara se hur världen var då.

April, april

Kuckeliku, klockan är sju!


Idag läste jag i Kultur-delen av tidningen som vanligt, när en udda nyhet stod i bioannonserna. "3D-linser". Det verkade rätt konstigt, så jag uppmärksammade det för pappa. Han påminde mig om vilken dag det är idag. Första april. Då får man se upp så att man inte blir helt blåst. Tidningen kör alltid med en luring eller två denna dag, och det är alltid lika roligt att leta reda på luringen och se vad de kokat ihop i år. Här är vad jag tror är årets luringar i DN.

Blyerts på eftermiddagen

Hej hopp!


Nu på eftermiddagen efter lite läxgörande ritade jag lite. Blev sex stycken Disney-prinsessor eftersom att jag lyssnat på "Almost there" från nya "Prinsessan och Grodan" (som jag inte sett... men vill) hur många gånger som helst. Det är nog inte den bästa filmen, men den verkar rätt kul. Här är iallafall teckningarna. Blev rätt nöjd faktiskt.

Ja, så var det med det. Det blev någon mix av dessa unga damer från olika delar av världen. Man kan ju tänka på att de tidiga Disney-filmerna mest hade bleka damer. Sedan kom alla på en gång. Jasmine, Pocahontas och Mulan. Nu även Tiana som är den första svarta tjejen. Nice. Bra för barn att få "förebilder" (om man nu kan kalla dem det) som ser olika ut.

När vi ändå är inne på Disney-spåret kommer här en lista över de 10 bästa Disney-låtarna från de tecknade filmerna:

1. Colors of the Wind (Pocahontas)

2. Strangers like me (Tarzan)

3. Under the sea (The Little Mermaid)

4. Son of man (Tarzan)

5. A whole new World (Aladdin)

6. I'll make a man out of you (Mulan)

7. Circle of life (The Lion King)

8. You'll be in my heart (Tarzan)

9. Listen with your heart (Pocahontas)

10. I just can't wait to be king (The Lion King)

Love never dies

Halli Hallå!


När jag var i London var det mycket reklam för denna splitternya musikal som nyss öppnat på Adelphi Theatre i London. DN skrev idag en recension som hyllar den som DN aldrig brukar göra. Högsta möjliga betyg! Gör bara att jag vill se den ännu mer.

Detta är uppföljaren till "Fantomen på Operan" som jag såg under min vistelse i London. Skulle ha varit perfekt om man kunde se den först och sedan "Love never dies" kvällen efter. Perfekt. Men det hände ju inte eftersom att den ej hade haft sin riktiga premiär än då. Klicka här för att se press-reklam-visning där man får veta lite och höra en del av musiken.
Om någon undrar varför det ser lite skumt ut på bilden täckte jag för det som var orelevant, reklam och annan artikel.

Detta är ett måste. Någon gång ska jag se den. Inte inom kort dock, men någon gång...