Gone with the Wind

Hej!

Nu i helgen har jag äntligen sett världens mest framgångsrika film; "Borta med vinden". Dryga 3,5 timmar filmisk glädje. Det är skärpa, fina färger och otroligt bra kvalitet. Kanske inte dagens bluray-standard, men inte är det dåligt inte. Handlar i korthet (omöjligt att skriva, det är så mycket handling) om Scarlett O'Hara (Vivien Leigh) som är en bortskämd sydstatsflicka vid Amerikanska Inbördeskriget som har hela staten Georgias unga män trånande efter henne, medan hon vill ha den förlovade gentlemannen Ashley Wilkes (Leslie Howard). Hennes kamp om överlevnad och jakt på rikedom i ett krigshärjat land. Romans, hårt arbete, sorg, död, kläder och vilja att segra.
Filmen är väldigt fint gjort och riktigt pampig. Mer påkostat kan det knappt bli känns det som. För den som gillar att se på kreationer i form av kläder är den här filmen en riktig skattkista med alla Scarlett O'Haras otroliga klänningar med typ 3 meter i diameter och vackra tyger.

Filmen är väldigt spännande första halvan då det är krig vid tröskeln och Scarlett måste kämpa för överlevnad när allt tycks dö omkring henne. Från ett blomstrande drömlandskap i filmens början till en trasig jordplätt får man se vad krig kan göra.
För den som sett "Åter till Cold Mountain" med Nicole Kidman så är nog denna film att gilla då "Cold Mountain" är lite av en kopia av den här. Egentligen känns "Cold Mountain" som att man byggt filmen på en del av denna film; ca 15 minuter av den. Ashley Wilkes är ute i krig och ska gå hem från ett nordstatsfängelse, medan Scarlett och frun sliter hemma i trötthet och saknad. Lite intressant.

Vivien Leigh är fenomenal som Scarlett. Hon har den stora rollen och gör ett superbt jobb. Clark Gable är precis som i de flesta av hans filmer, samma typ av roll. Dock visar han fina talanger här med mer djupa scener. Passar mycket bra som Rhett Butler. Hans karaktär är lite svåruträknad för först verkar han mest vara en charmerande ungkarl som inte bryr sig om krigets offer, men senare blir han en bruten och sorgsen man som vill visa sin starka sida.

En del är ju lite avigt inställda till film från 1939 eftersom att det brukar vara svartvitt, knastrigt ljud (egentligen inte) och lite annat att klaga på för de filmkräsna. Då kan det vara till tröst att denna film är fullt i färg (och bra färger också) och den kunde nästan ha varit gjord idag.

Jag rekommenderar den starkt. Både som fantastisk film och som ett måste för alla som vill se viktiga och klassiska filmer. Det här måste nog vara världens mest storslagna film. Den toppar fortfarande listorna för världens mest inkomstbringande filmer (om inkomsten blivit omräknad i inflation, en biljett kanske kostade 10 cent då, idag några dollar) och jag kan bara säga att den är så himla bra!

Myspys och resten av helgen

Hej hopp!

I fredags hade jag en liten tjejkväll med några kära vänner. Tema: Höst. Middag, godsaker, film och prat blev det. Mysigt värre! Linda och Jojjo hade gjort sig fina kransar som de dock lämnade kvar, så de stackars kransarna var nog inte så önskade trots allt. Kul iallafall. En trio på några andra fina filurer stannade kvar in på småtimmarna, hehe. Om nu ett räknas. No sé.

Igår blev det en seg dag med lite körning, film och på kvällen bio. Klant-jag glömde mitt biokort så inte blev det några poäng där inte...
Jag såg: "I rymden finns inga känslor". Vilken kanonfilm! Bästa svenska filmen jag sett (även om Jönssonligan fortfarande är i topp), och en av de bättre i allmänhet i komedi/romcom-facket. Välgjord, rolig, mysig, charmig, trevlig, glad och med väldigt bra skådespel. Kanske skriver en recension senare.

Idag har jag varit på steppen, trevligt var det. Fick se en liten uppvisning av läraren Larsa som smattrade på rätt bra där. Roligt!
Senare åt jag upp de sista pralinerna (om de nu kan kallas det) jag gjort tidigare för fredagen (blev en del över). Efter att ha sett lite på "Leva och låta dö" (vilken film! 'neverending love' kan man kalla min relation till den) så åkte jag med mamma till Ikea. Alltid lite lagom kul. Köpte anslagstavlor och en spegel. Jag lyckades att inte slänga ned en 10-kronors-vas i kassen. Vilken bravad!

Härmapan Hanna

Hello, hello, hello..

Om någon sett filmatiseringen av "A series of Unfortunate Events" känner man nog igen de där orden. Jim Carrey sa dem på icke-trevligt sätt.

Hursomhelst ville jag säga att jag är en fantast av illustratören Brett Helquists otroligt fina illustrationer som finns i de böckerna (och en del andra också). Så häromkvällen (och eftermiddagen) satt jag och ritade av (i A3-format..) en av hans finaste bilder. Det tog sin lilla tid, men nu jag stolt en till av hans teckningar avritade i mitt rum. Förutom herr Helquist är en annan riktigt bra illustratör våran egen Elsa Beskow. Mycket vackra bilder har hon ritat, japp.

En grön basker

Hejsan!

Som jag nämnde tidigare har jag köpt en grön basker i söndags på Hattbaren, typ den enda hattaffären i stan.
Jag kikade lite på den för två veckor sedan, men nu slog jag till och köpte den. Mycket nöjd. Så fint det kommer bli i vinter när allt är grått, och så kommer jag och ser ut som en grön variant av ett Tomtebobarn eller något i den stilen.

Livsförlängaren "I hetaste laget"

Hej hopp!

Igår var jag och såg "Sugar- I hetaste laget" på Oscarsteatern. Först var jag dock på restaurang och åt en stor, men väldigt mumsig kyckling.

Sedan bar det av till teatern vid halv åtta, den vanliga teatertiden har jag märkt. Har du varit på denna teater vet du hur fantastiskt fin den är, men har du inte varit där kan jag säga att den är urtjusig med tre våningars läktare, detaljerade takmålningar, skulpturer och en fin foajé. Jobbigt är dock garderobsrummet som liksom täpper för utgången, vilket är lite störande om man nu inte lämnat in jackan.
Så såg vi den:

Kan sammanfattas som en otroligt pampig show av dans, sång, humor (mycket, haha!), avancerade kulisser och kulissbyten och mycket mer. Speciellt ljuset är väldigt imponerande. Man undrar hur mycket plats det finns bakom den rätt stora scenen när tågvagnar, båthytter, väggar, scener, trappor och annat försvinner och kommer fram igen hipp som happ.
Imponerande är inte bara Hanna Lindblad som Sugar med humor, drama och vig dans, utan även maffiaboss-dansarna är riktigt häftiga när de flyger omkring på scenen.
Henrik Dorsin är väldigt rolig, det blir värsta skrattfesten.

4 av 5 i betyg!

En livsförlängare alltså, eftersom att ett gott skratt förlänger livet som det sägs!

På väg till teatern.

En kvart i Gamla Stan

Hej!

När jag var och rände omkring på stan i min mindre vilda jakt tog jag en avstickare till Gamla Stan för att kolla en av två kappaffärer i Stockholm. Den affären var väl lite väl... för äldre damer om man säger så. Kapporna i sig var fina, men när det inte finns någon under en viss ålder blir man ibland lite avskräckt, som du kan förstå. Här är min skugga som syntes på flera väggar bland de gamla husen.

Jag "hittade" (inte som att det var okänt ställe) ett fint litet torg med en fontän och en naken staty mitt i smeten av sten och en cirkulär yta. Fint ljus, så jag plåtade lite fräna pics (coolt språk va, tjossanhejsan!).

Så var den lilla gränden fin att fota också, även om den luktade mindre gott. Tur att vi inte har luktkameror/datorer ännu.

Sedan tillbaka till dagens metallvagnar som rör sig fram som på räls, höhö...

Den vilda jakten på jackan

Hej!

Igår var jag in till stan i jakt på en bra kappa. Flera timmar i stan i lagom promenadtakt är bra jobbat måste jag säga själv, med stolthet. Jag kollade runt lite på Den Stora Shoppinggatan i stan.


Jag lyckades till och med hitta en jacka. Inte på apoteket dock. Vit och fin. Negativt är att den då är lite känslig för smuts. Men den var så himla tjusig så man kunde inte motstå. Nu ska jag leta reda på någon grön mössa och scarf som passar till. Håll utkik så kanske du ser den tjusigaste bönan på stan, hehe.

Jag gillar dockans hår, fin färg. Man märker att det är mycket inspirerat från 30/40/50-talet på kläderna i butikerna (det har det säkerligen varit länge, men jag har inte letat).

Lilla kappa, var är du?

Hej!

Jag är i ett rätt extremt behov av ny jacka efter ca 2 år med samma (som jag totalt tröttnat på som man kan förstå). Jag har en bild i huvudet av den perfekta gröna sen-höst-kappan. En lite mörkare grön kappa med gullig krage och knappar fram och vid ärmarna. Markerad midja och lite längd på kappan som går till ca hälften av låret eller nåt i den stilen. Men i svenska Sverige regerar grått och svart så det är en väldig brist på färger i våra butiker i detta landet. Det finner jag ytterst irriterande.
Varför vill affärerna att vi ska smälta in i den redan grå hösten/vintern med ännu gråare kläder? Mer logiskt vore om vi var ännu mer färgglada under den tiden än under sommaren, för all färg runtomkring försvinner ju så vi måste ju hålla kvar lite grann i våra liv. Men icke! Här är iallafall ett litet kollage om lite hur jag tänker mig drömkappan.