The story of Vernon and Irene Castle

Hej!


Här är en recension på en film som du verkligen borde se, efter att du sett de tidigare Fred Astaire och Ginger Rogers-filmerna.

The Story of Vernon and Irene Castle

1939 kom denna film. H.C. Potter regisserar och Irene Castle var i allra högsta grad med under produktionen.

Vernon Castle (Fred Astaire) är en varité komiker som gör någon sorts slapstick humor på scen. Han möter den naiva och livfulla dansösen Irene Foote (Ginger Rogers) när en hund nästan drunknar i svallvågorna från en motorbåt. Hon tror att han är en stjärna på scenen och visar upp sitt nummer "The Yama Yama Man" för honom i hopp om att kanske få en roll som dansös på en teater.
När hon sedan får se honom slösa bort sin talang på amatörteater blir hon ledsen för hon trodde att han var en professionell dansare. Efter att hon visat sin besvikelse inser Vernon att han faktiskt borde satsa på något mer än slapstick-humor. De blir kära och hoppas på att få jobb som dansare någonstans. Efter ett missförstånd är de fattiga i en lägenhet i Paris, och vet inte om de någonsin kommer att få ett jobb. Den här filmen berättar historien om deras kärlek och danskarriär och det oväntade slutet.
Riktigt bra. Fred Astaire brukar inte alls vara så här fantastisk i sina andra roller. Kanske är det för att rollerna inte är så djupa. Han är en bra skådespelare och det märker man fort i den här filmen. Ginger Rogers är jättebra i sin roll, trots att hon vägrade färga sitt ljusa hår mörkt som den riktiga Irene Castle hade.
Ginger vann senare en Oscar för sin roll i filmen "Kitty Foyle", vilket gör att man förstår varför hon är så bra här. Slutet är så sorgligt och man ville grina ihjäl sig, men nu gjorde jag inte riktigt det. En vacker film. Inte en så lättsam film som deras andra, vilket inte gör den här till en film som är så särskilt lik deras nio andra filmer.

Bilden: Det riktiga paret Castle.

Den här är mer romantisk och gripande. Men de andra är roligare och gladare. Men filmerna är så olika, den här och de andra, så jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det. Hursomhelst, se de 8 första filmerna, sedan den här, och tillsist deras sista film som kom 10 år senare. Då har du sett filmer som är värda att minnas.