Hejsan svejsan!
Idag har jag och Jojjo varit och sett regissören Nora Ephrons nya film "Julie & Julia".
Mysig och romantisk matkomedi med bl.a. Meryl Streep, Amy Adams, Stanley Tucci och Chris Messina.
Den handlar helt basic om Julie Powell (Amy Adams) som upplever att hon aldrig har gjort något betydelsefullt. Hon sitter i ett bås i ett kontorslandskap i New York och vill göra något som är en utmaning som hon måste klara av för att inte drabbas av total 30-årskris. Vid middagsbordet med maken Eric (Chris Messina) kommer hon på att hon ska laga alla recepten i kocken Julia Childs kokbok "Mastering the Art of French Cooking". 524 recept på 365 dagar.
Sammanvävt i filmen parallellt till handlingen om Julie, får man följa Julia Child som under 40-talet bestämde sig för att lära sig att laga fransk mat. Hon är inte bara ovanligt lång, utan har även ett så glatt sätt att vara att man blir alldeles glad själv bara av att se henne. Nästan oavsett vad som händer så skrattar hon glatt. Trevligt.
Mina förväntningar på denna film var:
>Mysig ljussättning
>Gullig matkomedi
>Mycket matlagning
>Fint gjord
Alla dessa förväntningar stämde. Alltså blev jag inte alls besviken. Tvärtom tyckte jag att den var mysigare än jag först trott. Den är även rättså romantisk och även mycket rolig. De som verkligen strålar av skådespelartalang i denna film är enligt mig Meryl Streep och Stanley Tucci som spelar Julias make Paul Child.
Det är så fint gjort alltihop. Julies lägenhet som skulle kunna se ut som ett kaotiskt vrak är så extremt mysigt att jag nästan skulle kunna bo där. Men ibland undrar jag hur hon lyckas laga alla (ibland avancerade) recepten i hennes lilla minikök. Men det finns ju det som behövs: spis, ugn, slask, kyl, frys, bänk och övriga redskap.
40 och 50-talet i denna film är helt underbart gjort. Ser ut som drömlandet. Fina kläder, fint ljus, fina möbler och hus och allt annat är också alldeles galet sött och perfekt. Men inte äckligt perfekt utan mysigt perfekt. Det lite röriga köket och allt som ser så hemtrevligt ut. Om jag tänker bort nackdelar som cigarettstank och lite annat så skulle jag vilja leva så, förutom att jag aldrig i mitt liv skulle kunna tänka mig att vara hemmafru.
Skulle nästan kunna ge denna film en fyra, men den får nog en trea ändå. Så är det. Men man kan kalla det 3+. Eller så. Tolka hur du vill, men jag tycker hursomhelst att detta är en mycket sevärd film. Så spring till biografen och se den nu! Du kommer nog att lämna salongen efteråt med ett sug efter att laga alla de recept som Julie gör i filmen. Eller inte. Vem vet.
Förresten, för den som vill läsa den riktiga bloggen som Julie Powell skrev (för denna film är byggd på en sann historia) så klicka här. Första inlägget, du får klicka dig vidare till de senare.
Sorry för att jag skrev så mycket. Nu har du nog somnat. Förlåt, men jag vill inte ta bort något. Vill beskriva min åsikt om Nora Ephron och de andra bakom kamerans fina jobb.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar