Glädjedödande...

Hej!


Har varit ute och försökt tjäna pengar till klasskassan, men det gick ju inte så vidare bra. Finns inte så många köpglada människor där jag bor. Knackade dörr hos ca 50 pers, ingen ville ha. Deprimerande. Så jag gick omkring och frös och bar på en tung väska utan att någon var generös nog att köpa åtminstone en liten pryl. Inte så himla kul.
Men ska jag se det positivt: Jag fick en promenad och fick frisk luft.
Det var väl det positiva som fanns. Det känns bara så meningslöst att man gått omkring och bara mötts av tråkiga filurer som säger: "Nej", "Nej, tyvärr" eller "Nej, jag vill inte ha något!!!"... Så himla glad blir man ju inte av det.

Tröståt lite mörkchoklad när jag kom hem. Man känner sig rätt betydelselös. Men jag är inte så mesig så att jag totalt bryter ihop. Det är väl inte hela världen, men nästan...