Spritsinvigning

Hej hej!


Just nu börjar det bli sent och jag sitter här med Gyllene Tider på tv:n i bakgrunden (så himla bra, hehe). Idag har jag inte bara varit på den steppkurs jag kommit mig till skott med, utan även bakat en kaka, sytt om min turkosvita klänning, övat stepp hemma, slängt ut en geting och ätit middag i stan. Här är kakan som jag bakade.

Gräddspritsen fick jag i present från mina älskade vänner Jojjo, Linda och Jenny. Nu var första gången jag använde den. Jättekul! En sån lycka.
Kakan var väl ingen höjdare i sig. Grädden och de utländska jordgubbarna gjorde det hela.

Jordgubbar + maräng

Hejsan svejsan!


I helgen var moster med man på middag och mamma dukade upp med både mumsig lax och somrig marängtårta. Laxen var med timjan och lingon; riktigt gott faktiskt. Marängtårtan var gjord så att man gjorde en marängbotten i långpannan, delade den på mitten, satte citronkräm mellan skivorna, lade ihop dem och till sist bredde man på vispad grädde och garnerade med jordgubbar.
Det gjorde jag; garnerade och bredde på grädde alltså. Inte fick man göra något annat när mamma var i farten och ville göra efterrätten själv. Den smakade iallafall gudomligt gott och skulle nog bli ännu mer oemotståndlig om man hade svenska sommarjordisar på. Nam-nam!

Rutigt värre

Hejsan!


Förra veckan gav jag mig ut på jakt efter en sommarklänning som fungerar i vardagen. Efter ett himlans massa promenerande i stan kom jag till 'Old Touch' på Odenplan där jag hittade en enkel blå/vit-rutig skapelse som endast behövde några små finjusteringar. Nu är man redo för varma sommardagar i denna!

Barndomsminnen

Hej hopp!


Jag och Dessi ute och fotade och spatserade runt lite en dag. Efter lite foton vid björkar och vita blommor kom vi till en lekpark där jag lekte när jag var liten. Det har gjorts om en del där, men några "gamla godingar" finns kvar sedan då. Här är några bilder från när vi mindes barndomens ansvarslösa lekdagar.

Lite överdrivna miner må jag säga att jag gör i den lilla rutschkanan. När man var liten var den riktigt hög tyckte jag, nu var den lite liten. Så blir det. Vi klättrade även i träd. Himla kul egentligen. Klantiga jag lyckades fixa ett skrapsår (hur kan man ju fråga sig). Dessi klättrade som en ekorre i granen.

Äventyret väntar!

Gladiator, brutal och gripande

Hej hej!


När jag nu var och såg "Robin Hood" kom jag på att jag inte recenserat "Gladiator" här. Ridley Scott regisserar och Russell Crowe spelar huvudrollen som generalen/slaven/gladiatorn Maximus.

Filmen handlar om den modige och framgångsrike generalen Maximus Decimus Meridius (Russell Crowe) som efter en sista krigsstrid i norra Europa talar med Roms ledare, Marcus Aurelius (Richard Harris), som vill att Maximus ska ta över ledarskapet av Romarriket, istället för Aurelius son Commodus (Joaquin Phoenix) som inte skulle vara en bra ledare.

Då Commodus får reda på detta mördar han sin far, tar över Rom och mördar Maximus familj. Maximus själv blir en slav som får chansen att kämpa som en gladiator för att överleva. Maximus är ute efter inget annat än hämnd på mannen som förstörde allt Maximus älskat, och ser en väg att göra detta genom att bli en gladiator så bra att han får "äran" att kämpa inför Commodus i Rom...
Filmen är riktigt brutal med många nästintill vidriga stridsscener. Dock är den så fruktansvärt gripande och bra att man klarar av våldet. Skulle filmen i övrigt vara dålig skulle man inte orka med det långdragna slafsandet och huggandet. Som tur är, är filmen så fint komponerad och innehållsrik att handlingen håller våldet i schack. För de riktigt känsliga (och barn) bör man dock blunda i de brutala stridsscenerna där huvuden, blod och lite annat smått och gott får fritt spelrum.

Russell Crowe är som handen i handsken i denna roll. Så naturligt passande är han vilket höjer filmen till ett högre betyg. I övrigt passar Connie Nielsen som Commodus syster Lucilla, medan Joaqin Phoenix ser orealistiskt ondskefull ut. Det gör att man nästan inte tar honom på allvar. Han passar inte så bra i rollen, tyvärr.

Något som är enormt bra i filmen är hur Colosseum ser ut. Så levande, mäktigt och makalöst visar filmen ett fullsatt Colosseum där man verkligen ser hur duktiga romarna var i sin byggnadskonst. Stridsscenerna i arenan är mycket mer sevärda än en del tidigare mer simpelt brutala, då Romarrikets tekniska underverk visar upp sig. Detta är ju en film, så allt kanske inte direkt fungerade då, som det gör i filmen, men någorlunda samma är det nog. Imponerande.

Jag tycker som sagt i rubriken att filmen är brutal och gripande. De båda ingredienserna ger en mycket minnesvärd film. Övrigt som är bra är kostymerna i filmen som inte ser ut som de plastrustningar som en del filmen klär på skådisarna. Här ser det tungt ut; det ser äkta ut. Eftersom att det är lite svårt att veta exakt hur kläderna var sydda osv så får man ha lite överseende. Men min tolkning av hur det var på modefronten stämmer rätt bra med filmens kostymutbud. Alltså tycker jag att kostymerna i filmen är bra.

Taadaaa! En fyra!

Solkrämspremiär

Hejsan svejsan!


Solen har strålat hela dagen och det har verkligen känts som sommar. Jag som har lätt för att bli solbränd och röd som en kräfta gjorde årspremiär för solkräm. Härlig lukt, solkräm.

Igår hade jag lite födelsedagsfest/tjejkväll med några kära vänner. Hur jag lyckats lära mig receptet på Annas mumsiga kycklingpasta kan man ju undra, men det bjöd jag på iallafall. Sedan dukades det upp citronbiskvier, syltkakor, godis och blåbär/lime-muffins. Vi spelade "Med andra ord" som Linda tog med sig. Ett riktigt roligt spel. Efter två partier såg vi "Upp" och så började kvällen lida mot sitt slut. Kul var det.

Förresten måste jag bara tillägga att "Palisades Park" med Freddy Cannon är en riktigt bra låt. Ja, det var det. Har lyssnat ihjäl mig på den hela dagen.

Robin Hood - recension

Hej!


Jag har nu sett Ridley Scotts nyaste storfilm på bio. "Robin Hood" heter den, vilket säger vad filmen handlar om. Russell Crowe och Cate Blanchett spelar rollerna som Robin Longstride (/Hood) och Lady Marion Loxley. Här kommer recensionen: Kort och gott handlar filmen om Robin Hood; hur det vara före han blev en laglös och fick leva i Sherwood-skogen. Efter många år i krig kommer han hem till England, för att finna landet bankrutt efter att alla pengar skickats till kriget som Kung Richard styrde. I kampen för frihet åt folket utsätts Robin och hans trofasta kamrater för en hel del svårigheter, mer eller mindre brutala.
Filmen är mycket välgjord och man njuter av att se den. Filmen liknar regissörens och Russell Crowes första samarbete; "Gladiator", på många sätt. Inte handlingsmässigt och så, men på andra sätt. Dock är filmen inte lik den söta tecknade "Robin Hood", den nya varianten i år är mer rå (vilket är lätt att förstå). Filmen har med en hel del mer politiskt prat och strategi-snack (vilket jag inte har något emot) än vad man annars kanske är van med när det kommer till Robin Hood som 'tar från de rika och ger till de fattiga'. Här händer inget sådant. Dock utspelar den sig innan han blev just det hans "slogan" säger.
Kostymerna i filmen är fint gjorda och istället för gröna dräkter klär sig Robin Hood i tunga ringbrynjor, tjocka läderplagg och lite annat smått och gott. Det är för övrigt väldigt många statister i filmen, vilket ger än känsla av att allt är mer äkta. Filmen känns på många sätt rätt realistiskt. Jag gillar att ljudet i filmen har med bakgrundsljud som djurläten, träden i vinden, klirr av kläderna. Ljudet är verkligen bra i denna film.

Nu måste jag bara nämna något negativt med filmen. Russell Crowe och Cate Blanchett är alldeles för gamla för sina roller. De är inte direkt skrivna attt var unga, för Marion säger själv att hon är gammal. Dock blir det lite... ja... inte bra. Robin Hood borde vara 30 till 35. Inte 45 som herr Crowe råkar vara. Det är inget fel med åldern i sig, bara att det inte passar på karaktärerna i filmen. Russell Crowe är även väldigt mycket av en tuffing, och pratar med en smått likgiltig (ibland), mörk och dov röst vilket skiljer sig från när han i vanligt samtalsläge låter som en Robin Hood man tänker sig.

Filmen får en stark trea i betyg. 3+ av 5.

Disney är inte bara för barn

Hejsan!


Som en Disney-fantast måste jag slänga in denna lista. De tio allra bästa Disney-filmerna (tecknade). När jag var mindre var "Mulan" min favorit, likså är det nu. Många verkar tycka att tecknad film bara är för små barn, men många av de bästa Disneyfilmerna (från "Disney Renaissance" (1989-1999) då Disney var i toppform) har betydelse, otroligt vacker musik och handling som funkar för de flesta åldrar. Här är listan:

1. Mulan (betyg 5/5)

Vacker film med vacker musik, barnvänligt men med ett djupare budskap. Aldrig dålig.

2. Pocahontas (betyg 5/5)

3. The Beauty and The Beast (betyg 4/5)

4. The Lion King (betyg 4/5)

5. Aladdin (betyg 3+/5)

6. Tarzan (betyg 3/5)

7. Peter Pan (betyg 3/5)

8. Robin Hood (betyg 3/5)

9. Pongo och de 101 Dalmatinerna (betyg 3/5)

10. Sleeping Beauty (betyg 3/5)

Titlarna är länkar till trailers för filmerna. Det är troligt att någon av dessa filmer står och dammar på någon hylla hemma, själv har jag säkert istället börjat nöta ut min "Pocahontas"-video. Från tiden före dvd.. Tekniken går framåt.

Länge leve handteckad film!

Utomhusfotografering

Hejsan!


I fredags, sista april, var det finfint väder på dagen så jag, Dessi och Jenny tog en sväng ut i den friska (?) luften och fotade loss lite granna.
Dessi ger en lurig blick. Någon sekund senare skvätts Jenny ner med lite vatten.
Foto: Dessi. Hon måste få äran för denna finfina bild.
Jag lekte lite kurragömma för fotots skull. Jenny lekte Bond-brud bakom en buske som kan ha varit en liten släkting till en tall.