Musik och skola

Halli Hallå!

Sitter här och lyssnar på lite bra musik. För tillfället Smokey Robinson & The Miracles med "You really got a hold on me", en sån bra låt. Skulle jämföra lite med Beatles version. Beatles gör den inte riktigt lika bra.

Har gjort NO, massor av SO och en del matte idag. Så jag är lite stolt, haha. Skriver en slags dagsboksberättelse på SO:n, om någon under en viss tidsperiod. Jag skriver om Elisabeth av Österrrike-Ungern som levde på 1800-talet. Har råkat skriva 22 handskrivna sidor hittills, och det fick bara vara 10 sidor på datorn. Jisses. Får korta ned berättelsen lite, men jag har liksom en del kvar. Typiskt...

Såg den kvarvarande Fred & Ginger-filmen igår. Recension finns på bloggen. Bara att läsa och bli tipsad. Hehe. Lyssnar för tillfället på Beatles underbara version av "Anna (Go to him)". Riktigt bra låt. Ibland undrar jag hur låtskrivarna (det är inte en Beatles-låt förresten) kan komma på så bra melodier. Som t.ex. i "Every little thing", "Anna (Go to him)" och i verserna i "When I get home". Det är en verklig gåva. Inte kan jag komma på sånt, nej nej. Skulle vara kul om jag kunde.

Nu: "Baby it's you". Gullig låt. Beatles version. Tjoho tjohej leverpastej.

The story of Vernon and Irene Castle

Hej!


Här är en recension på en film som du verkligen borde se, efter att du sett de tidigare Fred Astaire och Ginger Rogers-filmerna.

The Story of Vernon and Irene Castle

1939 kom denna film. H.C. Potter regisserar och Irene Castle var i allra högsta grad med under produktionen.

Vernon Castle (Fred Astaire) är en varité komiker som gör någon sorts slapstick humor på scen. Han möter den naiva och livfulla dansösen Irene Foote (Ginger Rogers) när en hund nästan drunknar i svallvågorna från en motorbåt. Hon tror att han är en stjärna på scenen och visar upp sitt nummer "The Yama Yama Man" för honom i hopp om att kanske få en roll som dansös på en teater.
När hon sedan får se honom slösa bort sin talang på amatörteater blir hon ledsen för hon trodde att han var en professionell dansare. Efter att hon visat sin besvikelse inser Vernon att han faktiskt borde satsa på något mer än slapstick-humor. De blir kära och hoppas på att få jobb som dansare någonstans. Efter ett missförstånd är de fattiga i en lägenhet i Paris, och vet inte om de någonsin kommer att få ett jobb. Den här filmen berättar historien om deras kärlek och danskarriär och det oväntade slutet.
Riktigt bra. Fred Astaire brukar inte alls vara så här fantastisk i sina andra roller. Kanske är det för att rollerna inte är så djupa. Han är en bra skådespelare och det märker man fort i den här filmen. Ginger Rogers är jättebra i sin roll, trots att hon vägrade färga sitt ljusa hår mörkt som den riktiga Irene Castle hade.
Ginger vann senare en Oscar för sin roll i filmen "Kitty Foyle", vilket gör att man förstår varför hon är så bra här. Slutet är så sorgligt och man ville grina ihjäl sig, men nu gjorde jag inte riktigt det. En vacker film. Inte en så lättsam film som deras andra, vilket inte gör den här till en film som är så särskilt lik deras nio andra filmer.

Bilden: Det riktiga paret Castle.

Den här är mer romantisk och gripande. Men de andra är roligare och gladare. Men filmerna är så olika, den här och de andra, så jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det. Hursomhelst, se de 8 första filmerna, sedan den här, och tillsist deras sista film som kom 10 år senare. Då har du sett filmer som är värda att minnas.

Upp - recension!!!

Hejsan svejsan!

Har kommit hem från att ha varit på första Sverige-visningen av Pixars/Disneys nya storfilm:

UP

Animerat med Pete Docter som regissör och Pixar profilerna John Lasseter (Toy Story, Bilar) och Andrew Stanton (Hitta Nemo, Wall-E) som producenter.

Carl Fredricksen (eng. röst: Edward Asner) var som liten pojke en stor beundrare av äventyraren Charles F. Muntz (eng. röst: Christopher Plummer) som rest till världens alla hörn i sin zeppelinare. Hans senaste äventyr var att finna en mystisk fågel vid Paradisfallet.

Carl träffar den äventyrsdrömmande Ellie som han senare gifter sig med och lever överlycklig med i deras gamla lekhus. De drömmer om att resa till Paradisfallet, men tiden hinner ikapp dem och till slut har åren gått så många att Ellie dör och lämnar en olycklig Carl kvar i deras hus.

Runtomkring honom stressar omvärlden och tråkiga idioter till byggchefer vill köpa hans tomt för att riva hans älskade hus och bygga höghus i betong över den tjusiga gräsplätten. Men Carl vägrar att ge ifrån sig tomten. Efter att ha slagit en pappskalle till snubbe i huvudet blir Carl skickad till ålderdomshem. Men Carl har andra planer, och med minnet av den alltid glada Ellie flyger han iväg med huset med tusentals heliumballonger fastknutna i spisen. Så bär det av mot Paradisfallet för att Carl en gång för alla ska ge liv åt sin och Ellies stora livsdröm. Men så knackar den naive pojkscouten Oscar (eng. röst: Jordan Nagai) på och det blir en resa som Carl aldrig kunnat drömma om! Som vanligt är denna Pixar-film utomordentligt bra. Men jag måste säga att den inte är lika bra som de helt fantastiska "Hitta Nemo", "Superhjältarna" och "Ratatouille". Den här är ibland riktigt sorglig så man vill dränka hela biosalongen med tårar, och ibland rolig så man vill torka bort alla tårarna med glada skratt. När jag såg trailern för typ tionde gången trodde jag fortfarande att Carl skulle vara en allmänt sur och elak gubbe. Men så fel man kan ha. Man tycker så synd om honom, han som var så glad och lycklig med sin söta Ellie. Inte alls en trisst och elak gubbe. Men en irriterande detalj är att det inte finns någon riktig skurk. Den som ska vara skurken är egentligen inte alls ond, och förresten borde han vara död eftersom att det har gått ett antal år och så. Ett annat minus är att platsen det utspelar sig på känns lite tråkig ibland, skulle vara roligare om det var lite mer där man kunnat tänka sig att det faktiskt funnits. Såg denna film på en förhandspremiär idag, så du får vänta till den 16 oktober innan du rusar till biosalongen för att se den här. Ingen nedladdning tack, det skulle vara att alldeles för osympatisk och självisk. Gå på bio istället, för den här filmen med sina vackra färger och allt är verkligen värd en slant.

En vanlig fredag

Hallå i stugan!

Idag är det fredag med allt vad det innebär. Bussen var försenad så man kom några minuter sent till skolan. Så kan det gå. Vi hade sedan musik och sen matte. En sån dag. Sen kom jag hem.

Vi åt paj till middag, ost och skinkpaj. Igår såg jag förresten Fred & Ginger's sjunde film ihop, "Shall we dance" där de spelar två dansare som alla tror är gifta, och det blir en massa andra missförstånd. Ibland himla rolig. Skrattade en del, det var rätt kul. Nu har jag bara deras nionde film kvar: "The story of Vernon and Irene Castle". Sen har jag sett dem alla! Jippie.

"Vi tar inte emot praktikanter"

Hej!

Har just tryckt örat mot luren och hört fyra tråkiga människoröster säga :"Nej, vi tar inte emot praktikanter." Letade praoplats, och inte gick det särskilt bra. Alla verkade vara väldigt anti... Så jag fick trösta mig med att göra klart matteläxan och sen sätta mig här för att skriva ut mina känslor, hehe. Nu vet du vad jag har för mig. Ska träna på lite glosor. Ikväll ska jag och pappa se Beatles-filmen "A hard day's night".

Här simmar två filurer, troligtvis utan tankar på otrevliga röster som gnatar på med sitt "Nej, vi tar inte emot praktikanter." Bilden är från Laholmsbukten i påskas.

Filmkväll

Hej hopp!




Igår hade jag som sagt filmkväll. Det var jättemysigt och roligt. Vi pratade, såg lite på film men pratade mest undertiden ändå, hehe. Anna drog med sig två filmer med en skådis hon tyckte var så snygg, men Anna: En film är inte bra bara för att huvudrollsinnehavaren ser bra ut! Oj oj oj.

Vi såg "10 000 BC", jag säger till du som läser: håll dig borta från den. Anna, den var inte HELT totalt kass, men nästan. Den var rätt dum och inte precis en sån film som kallas kvalitétsfilm, men nu ska jag inte säga nåt för jag ser knappt på så kallad kvalitétsfilm. Dem är oftat tråkiga, ibland. Hursomhelst var det jättemysigt igår. i åt godis, chips och drack läsk och saft. Sugar sugar sugar. Men om man inte äter sånt varje dag gör det ingenting.

Vi var ute lite för att få frisk luft på kvällen sen vid typ elva där omkring. Fullmåne som lyste helt galet. Läskigt nästan, man kunde höra en varulv yla i fjärran haha. Sen pratade vi lite mer tills vännerna började ta sig hemmåt. Jag fick springa fram och tillbaka för de glömde en del grejer, men det gör ingenting. Tack för en jättemysig kväll.

Ikväll blir det filmkväll

Hej igen!


Ikväll ska jag ha filmkväll och har införskaffat lite gottgott för aftonen, hihi. Ska bli mysigt. Några glada vänner kommer så det blir nog jättemysigt. Får hoppas det. Jag kan inte spå i framtiden, så vem vet? Upptäckte när jag kom hem efter lite inköp att vi hade en hel del läsk hemma, men den får väl sparas till senare eftersom att jah köpte ny. Höhö, så kan det gå. Inte visste jag att vi hade en massa sockerbombsdricka hemma. Så kan det gå.

Beatles! Beatles! Beatles!

Hello, goodbye! (Strunta i "goodbye", så blir det bara Hello)

Lyssnar på underbara Beatles. Väldigt insnöad på beatlarna för tillfället och har suttit och skrivit ner en lista på hittills cirka femtio låtar med dem som är väldigt bra. John, Paul, Ringo och George. Japp, det är dem. Men nog om det nu, ska inte tråka dig med mitt tjat om ett av de absolut bästa banden, om inte det bästa bandet.

Hmm... Beatles, Creedence och Gyllene Tider. Svårt val. Ibland tycker jag mer eller mindre mycket om dem. I längden blir det nog Beatles, eller Creedence, eller Gyllene Tider. Det var ju irriterande hur svårt det här var. Nej, Beatles är nog bäst i längden eftersom att deras lista på låtar är rätt oändlig. Då finns det mer variation.

Nu blev det ju en massa Beatles-prat ändå. Oj oj oj. Men då kan man ju ändå fortsätta, haha. Det är för sent att byta ämne nu. Tycker förresten att det är lite närapå läskigt hur John kunde förändras så snabbt. Från prydlig kille i kostym till läskig skäggubbe. Oj oj...

Beatlemania!