Sol och regn

Hej hej!


Det är ett himlans aprilväder. Sol och fint under dagen, men mot eftermiddagen rusar molnen in och till kvällen regnar det. Sedan blir det en fin solnedgång utan en droppe. Jag var framme med kameran medan solen tog sig nedåt.

Det var inte alls kallt ute, så jag gick på en promenad i regnet. Väldigt härligt. Det kändes nästan som sommar medan regndropparna plaskade lite överallt.
Är det bara jag som tycker detta, men är inte lukten av vår/sommarregn så härlig. Det känns som att luften renas och allt är klart. Underbart. (Rimmade till det lite där..)

Våren skyndar fram, liksom skolan. Snart är det sommar. Men först valborg, imorgon. Många brasor runtom i Sverige blir det.

Grillpremiären

Hejsan svejsan!


Igår grillades det för första gången detta år hemma. Fläskfilé. Det är oftast mycket gott med grillat, det var det också denna gång. Man började längta mer till sommaren när man sitter utomhus på kvällen och äter något gott och grillat i den friska luften. Väldigt härligt.

Jag bakade även en efterrättspaj; Citron/marängpaj. Senast jag åt en sådan paj var jag väl inte så överdrivet förtjust, men jag fick för mig att jag ville göra något med citron. När jag senare kom hem efter lite matinförskaffning med mamma så kollade jag upp recept, men de flesta innehöll kesella, som vi inte hade hemma. Jag kanske var lite lat, men jag orkade inte fara iväg och köpa kesella, så jag valde att göra en citron/marängpaj som faktiskt blev rätt lyckad. Marängen spritsade jag ut lite lustigt. Det liknade typ en lång mask.

Till kvällen orkade jag bara en bit, mastig värre var den där pajen.

Brevsortering

Hejsan!


Idag började jag lördagen med att sortera lite brev. Jag hade en del brevvänner förut och det har varit en enda hemsk oordning bland breven ett tag nu. Det var dags för lite sortering.
Man hittar ibland lite oväntade saker i gamla kuvert. Bland annat fann jag att jag hade 200 kronor i ett gammalt födelsedagskortskuvert. Lite lustigt. Hur länge det legat där vet jag inte. Vad som göms i snö kommer fram i tö, kan man ju säga. Inte för att den röra som var bland breven kan sägas ha varit snö, men på sätt och vis kan man det, om du förstår vad jag menar. Röran dolde skatter, höhö. När tön kom, städningen alltså, kommer det fram. Jajamensan.

Jag sorterade allt fint och prydligt och knöt snören runt buntarna av gamla brev som jag fått att samma brevvänner. Tjusigt värre. Sedan blev det dock lite rörigt igen när jag lade tillbaka alla breven, då de är i så många olika storlekar och former. Men bättre än innan blev det.

Aska och småkakor

Hejsan hoppsan!


Idag har det varit mulet. Så är det med det. Det är dock inte den omtalade askan som syns. Inte har jag kunnat se den ännu. Ska man kunna se den häromkring? Troligtvis inte.

En del är typ på gränsen till nervsammanbrott över detta vulkanutbrott tycks det. Vad kan man göra? Ingenting, så varför få psykbryt... Jag tycker inte att det är så kul att många är "fast" i en del länder, men det är samtidigt viktigt att förstå att naturen är det starkaste på denna jord. En del verkar tro att människan är mäktig över allt annat på Jorden, men så blir vi typ paralyserade av ett litet vulkanutbrott. Jisses. Synd bara om dem som måste pröjsa en massa sparpengar som man skrapat ihop för att man inte kan komma hem som man tänkt sig. Kanske detta är ett tecken på att man ska försöka hitta alternativ till flyget som fungerar mycket effektivt? Who knows. Är man lite mer troende än lilla mig så kanske man tror det.

Nog om det. Jag bakade wienerstänger igår. Mumsiga små saker måste jag säga. Dock blev de äckligt söta i mitten med både sylt och glasyr. Nya alternativ skulle vara bra. Jag har funderat på citronkräm, bara bär, vaniljsås och choklad. Lite bagar-projekt jag har just är att innan sommaren hinna med något av följande, eller flera; citronbiskvier, vaniljhjärtan, solbackarutor och mazariner. Hur det går med det får vi se.

The Ghost Writer

Hejsan!


Igårkväll gick jag, Pernilla och Jojjo på bio och såg Ewan McGregor och Pierce Brosnan i Roman Polanskis nya film, The Ghost Writer. Linda skulle egentligen också ha följt med, men hon kunde inte visade det sig. Så kan det gå. Filmen handlar i kortform om att spökskrivaren (någon som skriver en bok i någon annan persons namn. Här skriver spökskrivaren memoarer i den fd premiärministerns namn) The Ghost (Ewan McGregor) som efter viss övertalning ska ta över jobbet som spökskrivaren åt den fd premiärministern Adam Lang (Pierce Brosnan) för hans memoarer. Den nye spökskrivaren märker snabbt att han gett sig in i något farligare än han anat...
Filmen var segare än jag trodde. Jag förväntade mig lite mer spänning. Jag kanske är trög, man jag fattade inte exakt allt i filmen för ibland var det lite otydligt med var som var grejen med allt. Slutet var inte precis någon extrem upplösning, vilket var till en besvikelse. I filmer är det bra om slutet är rätt maffigt för att ge det hela en riktig slutkläm. Det betyder inte att det behöver vara något pang-pang eller så, men bara en högst oväntad vändning och ett konfronterande på hög nivå.

Något som räddar filmen från en tvåa i betyg är fotot, musiken och ljussättningen. Det skapar en viss spänning i de mest ospännande situationerna. Musiken är väldigt bra och gör att man inte tappar intresset. Fotot är på något sätt lite likgiltigt, men fortfarande fyllt av spänning då ljuset är helt perfekt. De stora fönstren i villan på ön där filmen till stor del utspelar sig, ger en lite obehaglig känsla samtidigt som det är lite intressant med sådan arkitektur på ett hus där personerna i det vill vara ganska gömda.
På skådisfronten tror jag att Tilda Swinton som först skulle spela Adam Langs fru Ruth (här spelad av Olivia Williams) skulle ha varit bättre i rollen. Jag tycker att Tilda Swinton är en väldigt bra skådis, så det var ju lite synd att hon inte var med här. Anledningen var tydligen att hon hoppade av när filmningen sköts upp ett år. Busy woman. Olivia Williams är dock inte dålig i rollen. Hon är nog den mest intressanta personen i filmen.

Pierce Brosnan verkar kämpa på med att få andra roller än de som liknar James Bond. Jag kommer dock alltid se honom som James Bond, hur man än vrider och vänder på det. Dock gör det inget att han gör andra roller, det är bara det att jag minns honom bäst från de fyra 007-filmerna han spelade i. Så är det för alla Bond-skådisar. Har man spelat Bond så kommer man alltid förbli Bond. Mer eller mindre.

Skål, Ewan McGregor, för en trea av fem i betyg.

Vilken härlig dag!

Hejsan alla glada och mindre glada filurer!


Vilken härlig dag det varit idag. Vädret var i toppform med sol och lätta vindar som inte störde. Hade nat. prov i engelska, muntligt, idag med några andra från klassen. Vi diskuterade hejvilt på det internationella språket medan vår lärare spelade in det hela. Jag skulle helst skippa att höra det. Sedan spelade vi lite kort innan det blev lunchdags. Vi råkar ha ett rejält hål i schemat vid lunch så lite utomhuslekar (hihi) hanns med. Man blir så mycket piggare av att vara ute så, härligt.

När jag kom hem kom jag på att frysen var tom på bakverk så jag tänkte att man kanske skulle svänga ihop något. Alltid trevligt med lite trevlig bakning. Det blev enkla syltkakor. Man gör en enkel mördeg, rullar små köttbulls-stora bollar som man plattar till lite och trycker en grop i. Gropen fyller man med sylt och så gräddar alltsammans i 175 grader C i ca 10-15 minuter. Mums mums. Jag glömde bort kakorna lite så de blev lite brunare än vanligt, men smakade gott-gott ändå.

Sylten är blåbär och jordgubb, men icke blandade. Jag hällde även i ca 3/4 dl koncentrerad flädersaft i mördegen, men det gjorde ingen större skillnad. Ville prova på något nytt. Är förtjust i fläder, så jag tänkte att kanske det kunde sitta fint i degen.

Det var så fint väder (även om det nu är lite mulet), så jag gick ut och tog några kort på kakorna i gräset bland scillor.

.
Imorgon ska jag på bio och se "The Ghost Writer" med Jojjo, Pernilla och Linda. Är beredd på bra foto och viss spänning. Roman "Rättegångs-smitaren" Polanski har regisserat.

The Lovely Bones

Hejsan svejsan!

.

Här kommer en sen recension av Peter Jacksons nyaste rulle som hade en äckligt sen premiär i Sverige, 31/3. Först skulle premiären vara 5/3, sedan 2/4. Enligt SF själva. Irriterande. Dock såg jag och Jenny denna film onsdagen förrförra veckan alltså. Här kommer recensionen.

FLICKAN FRÅN OVAN

Den fjortonåriga Susie Salmon (Saoirse Ronan) lever ett vanligt tonårsliv i en förort, spanar på drömkillen Ray (Reece Ritchie) och retas med syskonen och föräldrarna. Hon är en nervös men oerhört söt flicka som är på väg att växa upp. Dock stoppas åldrandet då hon blir nedlurad i en liten "klubblokal" som grannen Mr. Harvey (Stanley Tucci) byggt, och blir våldtagen och mördad. Från "the in-between" (inte på jorden, men inte i himlen) bevakar hon sin familjs jakt på mördaren och annat som händer kring hennes nära och kära.
Filmen är spännande, men först och främst en snyftarhistoria. Fotot är alldeles underbart, iallafall på jorden. I Susies värld känns allt lite väl datorgjort, så fotot där räknas inte på samma sätt. När man får se vad som händer på jorden är allt i en sån perfekt ljussättning som skapar exakt rätt känsla för händelserna. Fotot är helt enkelt perfekt så länge de håller sig på jorden.

Mark Wahlberg som spelar pappan Jack är faktiskt mycket bra i sin roll, vad jag vet brukar han väl spela i mer okänsliga roller i B-actionfilmer. Rachel Weisz gör ett bra jobb som alltid. Saoirse Ronan som spelade Keira Knightleys syster i "Försoning" gör här en fantastisk rollinsats. Dock är den som är allra bäst i sin roll Stanley Tucci som verkligen gör en perfekt insats som den hemske George Harvey.

Man gråter lite i en del scener i filmen, men filmen lyckas klara sig från att drunkna i snyftar-träsket eftersom att spänningen håller fast en som en livboj över tårarna. I vissa scener griper man nästan sönder biostolen i all spänning. Nackelbitande ibland alltså. Jag biter dock inte på naglarna, så för mig är det inte nagelbitande, utan mer stol-klösande.
.
Musiken i filmen är bra och hjälper ibland filmen från att drunkna i sina egna tårar. Sedan snabbt tillbaka till det underbara fotot. Ibland är närbilderna nästan underligt nära. När en träplanka ska läggas tillbaka får man se med extrem närbild hur naglarna håller fast plankan med yttersta försiktighet. Nagelspetsen täcker större delen av duken. Jisses. Som i ett mikroskåp nästan, höhö.
Jag rekommenderar denna film starkt. Jag ger den en trea, men en mycket stark trea. Nästan fyra. Dock inte riktigt. Snabbt måste jag tillägga att filmen är bättre än boken. Här slipper man en del sega bitar. Filmen blir aldrig tråkig eller långsam. Det blev boken.

In person

Hejsan svejsan!

Jag såg på "The Barkleys of Broadway" i morse och nu sitter jag här och lyssnar på när Ginger Rogers sjunger i ett nummer ur en film jag ännu inte sett, "In Person". På tal om 'in person', när man ser filmer med personer och beundrar hur talangfulla de är/var, så kan man undra vem de egentligen är/var. På film är de någon annan. Skådisar verkar då så gåtfulla på något sätt, för när man bara sett filmer, bilder osv blir personerna på något sätt någon man tror sig ha nära, när de egentligen är helt okända på riktigt.

Man kan läsa hur mycket man vill om en person, men har man aldrig mött dem är de fortfarande okända. De är så nära men ändå så långt borta. Jag känner mig som en liten myra som ser upp till personer som egentligen bara var människor, men som i minnenas värld blivit mer än så på något vis. Man får någon slags orealistisk bild av personer och ser upp till dem på ett nästan löjligt sätt.

Jag kom att tänka på allt det här när jag nu ser numret med Ginger Rogers, som jag alltid blir så imponerad av när jag ser filmer med henne. Man vill tro att man känner henne, men hur skulle jag kunna göra det? Dock är det ingenting som jag går och grubblar på hela tiden, eftersom att jag aldrig kommer att träffa henne så lever hon som den person jag fått intrycket av att hon var. För jag ser inte personer som döda förrän de är bortglömda, så länge man tänker på dem lever de inom en och försvinner inte så länge man inte glömmer dem. Någon sa någon gång i citat ungefär så här; att leva för evigt betyder inte att man aldrig dör, utan att man blir ihågkommer för alltid.
Vettigt snack.

.

Denna text blev väldigt... dramatisk (?). Oj oj, jag låter som världens mest seriösa person. Jag skulle bara dela med mig av mina tankar för tillfället. Ha det bra.

Angående frågan

Hej hej!


För de vänliga själar som röstar i frågorna jag har här så vill jag bara snabbt skriva lite om vad jag tycker.
Stilmässigt osv skulle jag helst leva på 1930-talet, men sedan är det så att om man tänker på hur kvinnor hade det, att alla rökte och att det var sämre på andra sätt frihetsmässigt osv så vill jag leva i nutiden för nu kan man ha de flesta stiler och fortfarande leva i det moderna samhället. Tänk vad kul det skulle vara att leva i en annan tid för någon vecka eller så och bara se hur världen var då.

Påsklov

Hej hej!


Under påskhelgen var jag i Båstad och krattade löv och firade lite påsk. Sedan kom vi hem på måndagen igen. I tisdags har jag och Jojjo varit iväg och cyklat, idag var vi ute igen med Dessi och Anna. Igår var jag, Dessi och Anna inne i stan och hade det roligt.
Jag och Dessi hoppade hage utanför Riksdagshuset och väntade på att Anna skulle komma. Vi såg på svanar och de tycktes gilla Dessi för det kom ett helt gäng svanar, både vuxna och yngre. Brunt och vitt. Sen kom några barn och kastade bröd några meter bort, då dumpade svanarna oss. Vad är det för stil... Höhö.

Anna kom, vi kollade in lite kläder som Dessi spanat in. Bl.a. en plastpåse (hehe). Vi åt lunch på Max. Jag tycker att av de tre stora kedjorna McDonalds, Max och Burger King så har Burger King godast hamburgare, McDonalds bäst service och pom-fritsen (vilken stavning..) är bäst hos antingen McDonalds eller Max.

Sedan gick vi omkring lite till och bara spatserade innan vi alla började ta oss hemåt på eftermiddagen.

April, april

Kuckeliku, klockan är sju!


Idag läste jag i Kultur-delen av tidningen som vanligt, när en udda nyhet stod i bioannonserna. "3D-linser". Det verkade rätt konstigt, så jag uppmärksammade det för pappa. Han påminde mig om vilken dag det är idag. Första april. Då får man se upp så att man inte blir helt blåst. Tidningen kör alltid med en luring eller två denna dag, och det är alltid lika roligt att leta reda på luringen och se vad de kokat ihop i år. Här är vad jag tror är årets luringar i DN.