Avatar - recension

Hej hej!



Dagen efter premiären har jag gått på bio och upplevt James Camerons sprillans nya mastodontfilm "Avatar" i en nästintill fullsatt biosalong. Budgeten är enorm, specialeffekterna är fantastiska, musiken är otroligt pampig och upplevelsen av denna film är något att minnas. Hoppas att du orkar läsa detta, för jag skulle bli glad om du gör det.

Filmen handlar kort och gott om att vi jordbor, år 2154, har upptäckt en värdefull mineral på den vackra planeten Pandora (mycket lik jorden Tellus). Men nu är det så att de som bor på planeten, det kallade Na'vi-folket, har den som sitt älskade hem, bor ovanpå just den plats där det finns mest av mineralen. För att få tag i mineralerna skapar vi kloner av Na'vi:erna för att kunna infiltrera deras värld och övertala dem om att lämna sitt hem så att det blir fritt fram att ta mineralen. Dessa kloner kontrolleras av oss, när vi befinner oss i medvetslöshet i en slags kammare. Vi styr dem som oss själva.
Jake Sully (Sam Worthington) ska styra en av dessa kloner, som kallas 'avatarer'. Han lyckas lära känna dottern till klanledaren av folket på planeten, och börjar arbeta för att få deras förtroende. Men så börjar han inse vilka som är den riktiga fienden...

Många tycker nog; "Orka, vilken sci-fi-skit". Men så ska man inte tycka. Detta är inte som Star Trek eller liknande. Här lär man känna folket på planeten så att man verkligen bryr sig om dem. Först kanske de verkar skumma, men så börjar man verkligen att gilla dem och man förstår deras tankesätt och djup. Planeten är vacker och man vill bara slå sönder de trångsynta soldaterna som skövlar den utan minsta tanke på vad de faktiskt gör för det runtomkring dem.

Jag förstår att människorna säkert kan vara i extrem brist på energiformer osv om ca 150 år, men den mineral de är ute efter här ger endast pengar, inte miljövänlig energi. Kanske man kan utvinna med pengar, men det är inte värt mödan att förstöra en annan planet. Det är som de korkade idioter som nu tycker att vi kan slänga fåra farliga avfall till Mars, eller annan planet, för att vi då slipper dem och att problemet försvinner. Jag förstår inte hur dessa människor tänker. Vi kan inte tro att problemen försvinner genom att vi bara sopar dem under mattan. Det är samma sak som händer här.


Ibland kan man tycka att vissa av Pandoras varelser är lite väl fantasifulla, men det får man leva med. Det gör bara att jag ibland känner viss misstro till att allt på bioduken faktiskt skulle kunna hända. Jag tycker att filmen är fantastisk, men man kan (egentligen: vill) inte att detta skulle kunna hända. Det blir liksom för otroligt. Flygande ödleliknande varelser i turkos och orange. Hammarhajs-noshörningar. Oljehudade pantrar. Oj oj oj. Det blir så fantasifullt ibland att man inte riktigt vill tro på det. Jag tycker att det är fantastiskt, men det känns ibland som att man "skapat" varelser genom att ha skämtat om våra djur och mixat lite olika djur-utseenden i fikarummet, mest på skämt.

Denna film är laddad med det mesta för de flesta. Spektakulära miljöer att tappa hakan för, gripande romantik, scener där man bara vill fylla biosalongen med tårar, riktigt bra action med pang-pang och maffiga explosioner, fantasy för de med fantasi... De enda som borde skippa denna film är de som inte har den fantasi som krävs för att acceptera att man kan göra en film som utspelar sig på en annan planet långt fram i tiden.

Jag vill nu inte att du tror att jag avgudar denna film och att jag tycker att den är så fantastisk att jag hoppar av glädje när jag tänker på den. Icke. När jag skriver detta är jag fortfarande uppe i varv och tänker på de fina scenerna i filmen. Imorgon skulle jag kanske formulera mig på ett annat sätt om denna film. Så borde det inte vara kan man tycka, men så är det. Filmen är väldigt underhållande och de två timmarna och 40 minuterna flyger förbi innan man hinner blinka.
Jag kan klaga på en del saker i filmen, men nu orkar jag inte det. Får se om jag skriver om det senare. Nu säger jag bara:

Se denna film!!!