10 mars 2009

Drömmar

Hej hej!


Läste just min vän Pernillas senaste inlägg, där hon tänker, tro det eller ej... Skoja bara. Men hon skrev om välgörenhet och så. Jag måste bara uttala mig lite om det.

Klart att jag vill att alla utsatta i U-länder och andra länder ska ha det bra. Och att hjälpa till att bygga skolor, hem åt hemlösa i Afrika och så vidare. Men det tillhör inte min dröm om min framtid. Å andra sidan är det så att om mina framtidsdrömmar skulle bli verkliga senare i livet, som om, så skulle jag ha mycket lättare att hjälpa utsatta för att isåfall så skulle jag ha mer tillgångar att kunna skänka och då har man både uppfyllt sin dröm och kunna hjälpa andra. Visst?


Nu låter det ju som att min dröm är att bli skådis eller nåt. Men icke. Jag vill bli filmregissör. En riktig regissör som Steven Spielberg, Alfred Hitchcock eller liknande. Förresten, har du tänkt på att alla ( nästan ) är män? Så dumt egentligen. Här ska vi ha jämställdhet, men i just det yrket och andra liknande är det bara män som är de kända och berömda. Därför är in dröm att bli den första kvinnliga regissören att vinna en Oscarsstatyett för bästa regi. Jag är tillräckligt påläst för att veta att endast tre ( !!!!!! ) kvinnliga regissörer blivit nominerade. Vilken skit...


Men det ska jag ändra på har jag bestämt mig för. Troligen ( får man hoppas ) så kommer det att bli lite rättvisa och någon som är värdig bland de kvinnliga regissörerna kommer att vinna en Oscar innan dess att jag hinner göra nåt här i världen. Men man vet aldrig. Samtidigt vill jag inte att en kvinna ska vinna bara för att det ska bli jämställdhet, det är ännu värre. Nej, någon som är värdig att vinna ska vinna.


Jag tvivlar starkt på att min dröm kommer att gå i uppfyllelse, men man kan ju hoppas och kämpa på lite. Just nu kan jag ju knappast vinna, så vi får se. Om tjugo år kanske det står i tidningen att jag har vunnit, och då kan vi alla vara glada och då kan jag lova att jag kommer att vara så glad, så glad. Men, nu är jag realistisk, och det kommer nog aldrig att hända... Men man kan ju hoppas som sagt.

Inga kommentarer: